Grunden för all debatt

Bild för Peter Dahlgren
Inlagt av Peter Dahlgren 28 juli, 2011 - 02:46

Dialektik är ett sätt att argumentera genom att ställa saker och ting mot dess motsats - att väga skäl och motskäl mot varandra. Vanligtvis sker det under en debatt när två personer stångar varandra blodiga med varsin ståndpunkt, men du kan också göra det själv genom en öppen process där svaret inte är givet på förhand. Om du någon gång skrivit en lista med för- och nackdelar, vet du vad jag pratar om. Vi ska här gå in på hur all dialektik är uppbyggd och i vilken mall alla debatter kan härledas från. Kort och gott: Detta är "skelettet" för varje debatt.

Modus

När vi har fastställt vår tes, det vill säga den ståndpunkt vi driver i debatten, så kan vi välja att argumentera utifrån tre sätt (modus). Låt oss välja tesen "vi bör höja skatten" som exempel. Motståndaren har då förstås antitesen "vi bör inte höja skatten" eller kanske till och med "sänk skatten".

  • I relation till sakfrågan (argumentum ad rem). Här frambringar vi alltså argument som direkt vidrör sakfrågan och ingenting annat. Vi ska ge skäl till varför höjd skatt är att föredra framför alternativet. Vi ger här objektiva skäl till varför publiken ska godta vår tes.
  • I relation till personen (argumentum ad hominem). Argumenten vi ger handlar inte om sakfrågan, utan är subjektiva och baseras på vem motståndaren är och har gjort tidigare. Vi kan till exempel kasta misstänksamhet på motståndarens dolda motiv och vad han egentligen har att vinna på sänkt skatt.
  • I relation till det personen sagt (argumentum ex concessis). Under debattens gång kommer motståndaren att ge påståenden, vilket vi då kan använda mot honom. Dessa behöver inte röra den objektiva sanningen kring sakfrågan (ad rem), utan attackerar snarare hans subjektiva medgivanden.

Tillvägagångssätt

När man ska visa att motståndaren har fel, finns det två sätt att angripa hans tes. Dels direkt, genom att påvisa ett faktafel eller härledning som gått åt skogen, och dels indirekt genom att bland anant ge motexempel.

  • Direkt vederläggning. Att angripa roten till trädet: Vi angriper översatsen, undersatsen eller slutsatsen för argumentet, då vi bevisar att någon av dem måste vara felaktig. "Jorden är platt, därför ramlar man av den om man åker västerut" kan du enkelt vifta bort som ett pinsamt faktafel. Det kan också handla om att argumentet är felkonstruerat och slutsatsen inte alls följer av de andra satserna. En politiker som säger "vi kan inte höja momsen eftersom det skulle strida mot lagen" kan vederläggas som ett felaktigt argument då det är uppbyggt av ett cirkelbevis. Momsen regleras i lag, så om lagen ändras så ändras också momsen (jämför det övertydliga "mervärdesskatten kan inte ändras eftersom det skulle strida mot mervärdesskatten").
  • Indirekt vederläggning. Här angriper vi snarare trädet, det vill säga konsekvenserna av argumentet. Vi kan förvisso godkänna slutsatsen i sig, men däremot visa att den får absurda konsekvenser, och av den anledningen måste avfärdas. Argumentet kan exempelvis motsäga någon allmän mening som åhörarna och vi håller för sann. "Du säger att höjd skatt ger högre levnadsstandard. Då borde 100 % skatt ge högsta möjliga levnadsstandard. Men i själva verket går man i personlig konkurs." Här accepterar vi påståendet om hög skatt, men visar att den ändå måste vara felaktig genom att driva slutsatsen in absurdum. Det omvända gäller förstås också för 0 % skatt.

Bild 

Eristisk dialektik